SVT Rapport: 35-åringar kommer inte ha en dräglig pension

RikaTillsammans

I fler än en intervju har jag sagt att jag oroar mig för min generation (70-/80-/90-talisternas) pension. Lite slarvigt uttrycker jag mig i att där inte kommer finnas någon pension. SVT Rapport hade igår ett inslag med Swedbanks Arturo Arques som visar i siffror att lönen blir lägre än 60 procent av slutlönen.

Det är ingen svårt förutsägelse att säga att pensionssystemet i framtiden inte kommer att kunna fungera som det gör idag. Enligt mig har det med ganska enkelt sunt förnuft att göra. Vi lever längre och vi blir friskare. När man införde folkpension 1913 i Sverige så var pensionsåldern 67 och medellivslängden 58 har jag för mig. Idag är pensionsåldern 65 och medellivslängden över 80 både för oss män och kvinnor. Det går inte ihop.

När jag pratar med mina kompisar och läser på nätet så visar många undersökningar på att vi dessutom kommer att bli ännu äldre. Vissa säger till och med att mer än vartannat barn som föds nu kommer att fira sin 100-årsdag. Barn som kommer att födas efter 2030 kommer inte att dö av naturliga orsaker. Att då ha en pension överhuvudtaget är ju egentligen ganska generöst. Tänk att du får betalt för att inte bidra med någonting till samhället.

Utan att måla fan på väggen så tror jag att vi kommer att höja pensionsåldern i Sverige. Vi har inte så mycket till val. Redan för ett par år sedan pekade pensionsutredning på att det är något som måste göras. Det är också något som jag upplever att man smyger in i samhället idag. Man får jobba tills man är 67, sedan kommer det bli obligatoriskt. Därefter kommer man  jobba tills man är 70 och sedan blir det obligatoriskt och så vidare. Jag har skrivit mycket om det i andra artiklar, se mina ”relaterade artiklar” nederst.

Om man ändå ska se något positivt, så är vårt pensionssystem i en global jämförelse ganska bra. Utomlands, framförallt i t.ex. USA, har man enorma problem med pensionsåtagande. Men det betyder inte att man kan somna om. För det här kommer att ske, det är bara en tidsfråga. Twittraren PerPenning uttryckte det som:

De kommer att råka ut för 40-40-40-blåsningen. Man arbetar 40 timmar i veckan, i 40 år, för att sedan leva på 40 procent av lönen.

Redan idag kan man se små tecken i alla reportage om pensionärer som knappt har möjlighet att leva på sin pension.

Om man inte kan bli bankdirektör, vad ska man göra?

Det var lite roligt med den äldre damen i videon. Hon oroade sig inte för sin pension, hon var ju en före detta bankdirektör. Så, vi andra som inte är bankdirektörer vad kan vi göra?

Jag tror att det viktigaste är att börja tänka på det här redan idag. Om du är som min genomsnittliga läsare så är du i 30-50 års åldern och då kan du börja spara nu. Det är nämligen för sent att göra det när man är 60+. Det är nämligen tyvärr perioden då man behöver börja skörda och har man inte sått, finns det av förklarliga skäl inget att skörda. Då är det bästa tipset att försöka hitta något extra-jobb som man kan styra själv.

Det bästa tillfället att spara var för 20 år sedan. Det näst bästa tillfället är idag.

För det första tror jag att det är viktigt att man sätter av till sitt sparande varje månad, minst 10 procent, men helt ärligt faktiskt helst uppemot 20 procent. Sedan förstår jag att man kanske inte har möjligheten. I en kommande artikel visar jag Danske Banks undersökning om att var femte person inte har 11 000 kr till en oförutsedd utgift. Då gäller det att börja där man kan och använda sig av principen ”spara mer imorgon”. Den går ut på att spara mer när man får t.ex. en löneförhöjning, skatteåterbäring, present eller något annat.

Några tips på vad man kan göra

Så här resonerar jag själv kring min pension. Det absolut viktigaste är det egna sparandet i en pengamaskinen. Där lägger man undan en del av sin lön varje månad och investerar den enligt någon av min modellportföljer. Har du mer än 15 år till pension, då skulle jag nästan rekommendera ”Globala barnportföljen” som fungerar utmärkt till ett pensionssparande.

Nästa sak är att försöka höja sin lön så mycket som möjligt upp till brytgränsen för pension. Den ligger på ca 39 000 kr i månaden. Det är nämligen som så att ca 18 procent av vår lön sätts av i pension. Av dessa går ca 2 procent till PPM (upp till 7 500 kr har jag för mig). Att få upp lönen är superviktigt eftersom det kommer att spela stor roll för dig. Särskilt också eftersom man alltid pratar om pensionen som X procent av slutlönen. Ju högre slutlön, desto bättre pension.

När det gäller förvaltningen av PPM så ligger jag i sjunde AP-fonden, AP7 Såfa. Jag är precis som jag alltid tjatar om aktivt inaktiv. Jag har valt det alternativet som man få om man inte väljer någonting. Det är nämligen väldigt bra, där är en hög andel aktier och de har dessutom en hävstång på uppemot 50 procent och avgiften är låg. Jag tror inte på alla dessa tjänster som kan förvalta upp PPM-sparandet. Icke-val alternativet är bra nog för mig och tillräckligt bra för de allra flesta påstår jag.

Om du kan få tjänstepension från din arbetsgivare så är det också något att tacka och ta emot. Förvalta det också på samma passiva sätt som t.ex. globala barnportföljen. Egentligen gillar jag inte inlåsning- och avgiftseffekterna på tjänstepensionssparande, men det är bättre än att inte göra det. Löneväxla dock inte om du har en lön under 40 000 kr per månad. Jag har skrivit om löneväxling här.

Håll koll på din pension via minpension.se, det är faktiskt mig veterligen det bästa sättet att hålla koll på sin pension. Där kan du följa och göra prognoser på hur det kan komma se ut för dig personligen.

Om du har något mer tips som jag har missat, kommentera gärna! :-)

Relaterade artiklar

Inlägget SVT Rapport: 35-åringar kommer inte ha en dräglig pension dök först upp på RikaTillsammans.

Varning för tjänsten Kollektiva Fondval?

RikaTillsammans

För ett par dagar sedan skrev jag en artikel om pension där jag rekommenderade att man ska pröva den kostnadsfria tjänsten Kollektiva Fondval. Läsaren Patrick från småspararguiden hade några invändningar som resulterade i en intressant diskussion.

Jag uppskattar ju en diskussion med olika åsikter så länge som åsikterna är fakta-underbyggda och diskussionen är generativ. Istället för att köra den här diskussionen via mejl, tänkte jag att den kan bidra till fler eftersom den är ganska intressant, från flera perspektiv. För dig som inte har läst den förra artikeln, så kan du läsa den här:

Jag rekommenderar även att testa tjänsten, det är kostnadsfritt och du riskerar ingenting, så att du kan bilda dig din egen uppfattning:

Det hela började med att Patrick mejlade mig och länkade till artikeln på sin sajt:

och frågade hur jag ställde mig till den kritiken. Jag svarade att jag delvis delar den kritiken. Det är ungefär samma kritik som jag har haft mot tävlingar som Börs-SM, som inte har något med långsiktigt investerande att göra. När det gäller Kollektiva så tycker jag ändå det är OK eftersom de tittar på långsiktig avkastning sedan start. Det gör att man jämför sig mot användare som har presterat bättre än genomsnittet i flera år.

När jag har analyserat det grovt så är det också intressant att se att ränteandelen ökar med ökande ålder – precis som vi båda rekommenderar. Som underlag använde jag Kollektivas sammanställning:

Mejlkonversation #1

På det svaret fick jag svar från Patrick med följande frågor:

1. Du nämner att det handlar om långsiktig avkastning. Tror du att de ”bästa”, dvs de som råkat slå genomsnittet, på något sätt har större chans att slå index i framtiden?

Ja, jag tror de bästa kommer att fortsätta slå genomsnittet av spararna. Ej nödvändigtvis index. Enligt mig är det två olika saker. Men när man tittar på det i dagsläget så ligger ju de flesta spararna inte särskilt nära index.

2. Du nämner att räntedelen ökar med ålder men när jag kikar på länken så stämmer inte ens detta.

I sammanställningen av fonder per generation, så fick jag ett överslag till följande andel räntefonder. Det som är lite klurigt i beräkningen är att man behöver räkna in räntefonderna som finns inuti generationsfonderna eller sjunde AP-fonden (AP7 Såfa) som skiftar nivå av räntor baserat på ålder.

  • 50-talister: ca 21 %
  • 60-talister: ca 17 %
  • 70-talister: ca 14 %
  • 80-talister: ca 9 %

Sedan kan man ju diskutera om det är tillräckligt eller ej. Tittar man på AP7 Såfa, som är det alternativet som staten väljer om man själv inte gör något val, då får man inget räntesparande förrän man är 55 år. Det betyder att i princip 60-, 70- och 80-talisterna borde ha 0 % i ränte- och obligationsfonder.

3. Vad är det för övrigt som garanterar att det kommer vara hög ränteandel för äldre personer? Tjänsten kommer ju på lång sikt lyfta fram de sparare som tagit mycket risk.

Där är ju inget som garanterar det. Jag tror att risken blir lägre eftersom det är mätpunkter på “sedan start” så kommer de som tagit väldigt hög risk straffas ut. De brukar ju sällan klara en bra avkastning över lång tid. Tittar du dessutom på risknivån på t.ex. 80-tal där jag kan jämföra så ligger man strax över genomsnittsspararen i risk och inte övedrivet mycket.

4. Kan du också stå för att de fyra portföljer som Kollektivas Konsensus nu visar är generellt bra portföljer för gemene man? Jag tänker särskilt på avgiftsnivåerna.

Ja, med tanke på att pensionsmyndigheten har jag förhandlat ner avgifterna med nästan 0.5 %. Tittar vi på 80-talist portföljen så blir avgiften:

Fond Andel Avgift
215996 – Nordea Generationsfond 80-tal 13 % 0.20 %
313742 – Länsförsäkringar Fastighetsfond 24 % 0.34 %
581371 – AP7 Aktiefond 29 % 0.11 %
721035 – Carnegie Fund – Swedish Small Cap Sub-fund 26 % 0.40 %
972497 – Spiltan Räntefond Sverige 8 % 0.10 %
Viktad summa: 100 % ∼ 0.25 %

Det hamnar gott och väl under de 0.4 % som jag brukar sätta som en gräns för fonder. Jämför man det med icke-vals alternativet AP7 Såfa, så ligger den på lite mer än dubbelt så mycket, 0.25 % istället för 0.11 %. Skillnaden finns där, men den är inte jättestor enligt mig. När jag kör den i min jämförelseräknare med 8 % årlig avkastning i 30 år med 100 000 kr så blir skillnaden:

Fond A 0.25 % Fond B 0.11 % Skillnad
Värde efter 30 år 933 469 SEK 973 583 SEK 40 114 SEK
Avkastning efter 30 år 933.47 % 973.58 % 40.11 %
Totala avgifter 30 år 29 112 SEK 13 168 SEK 15 944 SEK
Avgifterna i förhållande till
total avkastning
3.49 % 1.51% 1.99 %

Det vill säga att skillnaden på 0.14 % mellan Fond A och Fond B resulterar i en total skillnad i avkastning på 40 114 SEK och 1.99 %. Betydelsen är att i det senare fallet får du behålla 2 % mer av din avkastning.

Utgår man från att Kollektiva hjälper till att höja avkastningen så är det således hyfsat rätt att räkna hem.

5. Anser du att en 80-talist skall ha någon del räntefond i sin ppm-portfölj?

Jag kan ju argumentera för både ja och nej – vilket gör att jag tycker att den här diskussionen blir extra intressant. Det uppenbara svaret är ju ”nej”. Som 80-talist har man som minst 26 år kvar tills att man kan få börja plocka ut PPM som tidigast vid gällande lagstiftning (61 års ålder). Det betyder att pengarna kommer att vara investerade i minst 25 år. Det är en väldigt lång tidsperiod. Med tanke på den så kan man hävda nej, vilket också är hur AP7-fonden resonerar. Det är det rationella resonemanget.

Om jag ska argumentera för ”ja”, så bygger det på samma resonemang som jag för kring nybörjar- och RikaTillsammans-portföljen. Det vill säga att vi människor är tyvärr inte rationella. Som nobelpristagaren Daniel Kahneman visade i sin bok ”Tänka, snabbt och långsamt” så ogillar vi människor mer att förlora än vi gillar att vinna. Jag tror att om en sparare i en nedåtgående trend inte backar lika mycket som index, så kommer man känna sig lite bättre och det minskar sannolikheten för att man börjar aktivt pilla på portföljen. Det vill säga att genom att minska risken med ränte- och obligationfonderna (och därmed även avkastningen lite) så tror jag att man på lång sikt kommer att tjäna mer genom att det kommer att ”kännas bättre”. Logiskt nej, men vi är ju inte logiska. Tyvärr.

Mejlkonversation #2

Som svar på ovan fick jag följande kommentar och frågor:

[..] Sparande handlar primärt om att anpassa risknivån och välja fonder med låg avgift. Kollektiva lägger fokus på en rolig och snygg it-tjänst som kapitulerar för frågan om risknivå och avgifter. [..]

Jag delar den uppfattningen om att det handlar om att anpassa risknivån, t.ex. genom att välja olika typer av tillgångar, och välja fonder med låga avgifter. Sedan huruvida Kollektiva kapitulerar för frågaon om risknivå, det är ju mer en bedömningsfråga. Jag ska kontakta Kollektiva och höra deras egna syn på frågan.

1. Är det verkligen önskvärt att folk använder en tjänst där de inte väntas slå index? Att folk slår genomsnittet är ju ganska ointressant anser vi. Vad händer om alla svenskar använder tjänsten och den fortsätter att exkludera AP7 Såfa? Är det en bra idé att uppmuntra svenskarna att lämna AP7 Såfa när den finansiella kunskapen och intresset är så lågt?

På samma sätt här så tror jag att man kan argumentera för båda sidorna. De flesta slår inte index över tid, det är ju tyvärr fakta. AP7 Såfa är ju onekligen en bra fond, som också återkommer i 75 % av portföljerna. Det är ju inte heller så konstigt eftersom den dessutom har en inbyggd hävstång på 1.5. Det kan man ju också diskutera lämpligheten i.

Jag skulle snarare resonera att tjänsten inte är primärt är till för att slå index (det tror jag inte går över så lång tid), men jag tror att den kan höja avkastningen och jag tror att en kombination av olika tillgångsslag kan över tid ge en bättre avkastning än om man väljer själv eller väljer AP7 Såfa. Sedan tror jag dessutom att de som inte har något större intresse eller den låga finansiella kunskapen någonsin ens kommer att använda en tjänst som Kollektiva. Resonemang som att ”alla” skulle göra något brukar mest vara teoretiska övningar.

2. Du skriver att folk kommer ”straffas ut”. Det är ju just det som är problemet när vanligt folk följer efter dessa personers portföljer och också straffas.

Utan att ha räknat för mycket på det, så tror jag inte det eftersom där är en tröghet i systemet. Jag har t.ex. 6 % avkastning i genomsnitt sedan start. Det betyder ju att jag inte ens ligger nära för att hamna på listan över ”de bästa” i min generation. Om jag plötsligt börjar ta väldigt hög risk, säg att jag skulle lägga allt i en enda fond, så får det inte något större genomslag – om jag har förstått det rätt. Därför ser jag det inte som någon större risk.

Det är här jag tänker att det är enormt viktigt att populationen är tillräckligt stor, det vill säga att vi är tillräckligt många sparare i varje generation för att vi som massa ska vara smartare än oss som enskilda individer. Just det här om att den stora massan är smartare än de smartaste enskilda individerna, kan man läsa om bl.a. på Wikipedia.

3. Avgifterna är nedtryckta i PPM, ja. 0,4% i avgift är väl ok för en indexfond i en ISK men i ppm-valet är det dyrt. 0,3% extra avgift per år gör mycket på en livstid.

Jag har bara gjort överslag på de andra generationsfördelningarna, men skillnaden ligger inte på 0.3 % utan snarare på hälften enligt uträkningen ovan.

4. Vi skulle gärna höra dina argument för unga att hålla räntefonder i sin premiepensionsportfölj då det skulle gå emot vad forskning och experters råd säger.

Det beror på vilken forskning man lutar sig på. Utgår man från traditionell nationalekonomi där modellen är att vi människor är helt rationella, vi påverkar inte psykologiskt av nedgångar och gör rationella val och beslut. Absolut. Då ska man inte ha några räntefonder.

Utgår man som jag, att de flesta sparare inte är proffs, som mår dåligt när det går neråt så kan ränte- och obligationsfonderna vara en krockkudde i portföljen som gör att det känns bättre och kanske gör att man inte tar lika mycket känslomässiga beslut. Frågan är liknande om man bör ha ränte- och obligationsfonder i ett barnsparande som också kan sträcka sig över flera år.

Jag har skrivit om det här tidigare i samband med nybörjar- och RikaTillsammans-portföljerna. Jämfört med en 100 %-aktier portfölj kommer dessa aldrig att få samma avkastning över tid. Men frågan är om man psykologiskt sett klarar av volatiliteten, risken i form av svängningar i portföljen.

Nedanstående bild visar jämförelsen av de tre portföljerna:

Det är inget snack om att 100 % aktier är bäst över tid, men frågan är om man psykologiskt klarar nedgångarna 1999-2003 och 2007. Det är massiva nedgångar på uppemot 40-50 %. Jämför det med en portfölj som är 60 % aktier och 40 % räntor- och obligationer. Avkastningen är mindre men svängningarna är betydligt lägre. Minst är de med RikaTillsammans-portföljen.

Det som talar emot lite är ju att pensionspengarna är låsta på ett annat sätt än om man har portföljerna ovan hos t.ex. Avanza eller Nordnet.

5. Tjänsten rekommenderar folk att investera i en Biotech-fond. Känns det vettigt som ett generellt råd till svenska 70-talister?

Nej, det kan jag ju inte påstå om man ser det på lång sikt. Jag skulle ju själv önskat att det var Ap7 Såfa istället. Skulle vara intressant att höra från Kollektiva varför det skiljer så mycket på 70-talisterna mot de andra.

6. Jag skulle vilja veta vad det är du rekommenderar. Du säger att eftersom tjänsten är gratis kan man testa den för att se vilka fonder man har men skulle du ärligt kunna rekommendera någon att följa råden som kommer fram?

Det som jag kan rekommendera är att man testar tjänsten – om inte annat för att se hur man själv ligger till. Det tycker jag personligen är kul att se. Risken är minimal och ”kostnaden” är ju att man delar med sig av sitt fondval. Det tycker jag är rimligt. Jag själv tycker att 80-tals portföljen är rimlig och den tog mer risk än min egen portfölj, vilket gör att jag tror att för mig passar den.

Alternativet är ju att jag fortsätter köra min 60 % / 40 %-portfölj som fokuserar på riskjusterad avkastning i perioder på 5 – 10 år. Jag misstänker att från mitt perspektiv så kommer den att öka risken och förhoppningsvis därmed även avkastningen. Särskilt enligt resonemanget tidigare, kring huruvida jag som 80-talist borde ha ränte- och obligationsfonder i mitt sparande.

[to be continued]

Så fort jag får svar från Kollektiva eller Patrick på småspararguiden.se så uppdaterar jag det…

PS. Tack Patrick för konversationen, hoppas att du uppskattar den lika mycket som jag. :-) DS.

Relaterade artiklar

Tips för en bättre pension

RikaTillsammans

För två veckor sedan fick jag hem det orange kuvertet, men eftersom jag har varit i New York fick jag inte för mig att öppna det förrän idag. Det gjorde mig påmind om hur viktigt det är att man har en egen Plan B för sin pension, för statens Plan A är tyvärr inget vidare.

I grunden tycker jag att pensionssparandet är en väldigt bra grej. När den infördes 1913 som allmän folkpension var den mer eller mindre revolutionerande. Alla som inte var arbetsföra, orkeslösa, inte kunde reda sig som det hette då eller var 67 år fyllda fick en ersättning från staten. Sedan 1913 har pensionen gjorts om flera gånger inte minst för dryg 25 år sedan när man införde det nuvarande systemet.

Problemet med pensionssystemet är dock inte systemet utan snarare demografin. I Sverige blir vi färre som jobbar och vi lever längre. Det är ju bara att jämföra med siffror från SCB. För en person född 1913 var den förväntade livslängden 55.8 år för män och 58.4 år för kvinnor. För en person född 2015 är den förväntade livslängden 80.3 år för män och 84.0 för kvinnor. Det är ju nästan 25 års skillnad. Sätt det i relation med att pensionsåldern dessutom då har minskat från 1913 års gräns om 67 år och dagens gränst om 65 år. Det känns ju inte att man behöver vara ingenjör för att räkna ut det ohållbara i det.

Av ovanstående anledning brukar jag roa mig med att i det orange kuvertet titta efter rubriken ”hur länge du behöver jobba om medellivslängden var oförändrad”. Jag har sparat mina anteckningar från föregående år och så här ser utvecklingen ut:

I tabellformat ser det ut som följer:

Orange kuvertet år Beräknad ålder för pension
2012 68 år och 5 månader
2013 68 år och 8 månader
2014 68 år och 8 månader
2015 68 år och 11 månader
2016 68 år och 11 månader

Ingen förändring i år alltså. Följer det mönstret så skulle jag alltså gissa på en korrigering under nästkommande år. Min gissning blir 69 år och 2 månader. Jag tror dock att för de flesta så ”lever” det ändå som att man ska gå i pension när man fyller 65. Det är ju så det alltid har varit. Jag känner mig dockk 100 % säker på att detinte kommer att bli så.

Redan nu pratar man om i politiska pensionsutredningar om att pensionsåldern bör kopplas till medellivslängdens utveckling. I den stora pensionsutredningen (488 sidor!) som presenterades för något år sedan. Så här står det till exempel i deras sammanfattning:

Sverige har fortfarande en de facto normal pensionsålder på 65 år. Antalet arbetade timmar ökar bland äldre, men mycket långsamt. Det är inte uthålligt. När vi lever längre måste vi arbeta längre, annars blir pensionsnivåerna för låga, försörjningsbördan orimlig och välfärdens finansiering hotas. [..]  Om inte arbetslivet förlängs kommer pensionsnivåerna efter hand att bli allt lägre, vilket undergräver förtroendet för pensionssystemet. Försörjningsbördan för dem som arbetar kommer att bli orimlig. Pensionsutredningen SOU 2013:25 sid 23-25

De förslag som bland annat presenterades i utredningen var:

  • Tidigaste uttaget ska ske från 62 års ålder (höjning med 1 år från dagens 61 år)
  • Gränsen för uttag från tjänstepension ska ske från 62 års ålder (höjning med 7 år från dagens 55 år)
  • Garantipension ska börja gälla från 67 år 2019 (höjning från 65 år idag)
  • LAS-åldern höjs från 67 till 69 år

Det här skulle spara staten flera miljarder om året. Tittar vi på befolkningsutvecklingen, statens finanser och hur politiker brukar bete sig så är det ingen högoddsare att det här kommer att ske. Särskilt när samma utredning även har citet såsom:

Den faktiska pensionsåldern och antalet arbetade timmar bland äldre behöver dock höjas redan på kort sikt. Annars kan problemen förvärras relativt snabbt när det gäller förtroendet för pensionssystemet och finansieringen av välfärden. Pensionsutredningen SOU 2013:25 sid 30

Det kommer sannolikt bara att smygas in ungefär som den beräknade åldern i det orange kuvertet enligt ovan, ämnet är nämligen väldigt kontroversiellt. Vill man därför i framtiden kunna bestämma när man vill gå i pension, då tror jag att man behöver ta hand om sin ekonomi på egen hand.

Kort introduktion till pensionssystemet

För att ge bakgrund till dig som kanske inte har funderat så mycket på pensionen tidigare så kan man säga följande om pensionen i Sverige.

pensionsystemet

I korthet fungerar det som följande om man börjar nedifrån i pyramiden:

  • Den allmänna pensionen består av två delar:
    • Inkomstpensionen där det varje år avsätts 16 % av din pensionsgrundande inkomst
    • Premiepensionen där det varje år avsätts 2.5 %.
    • Den som inte har haft någon inkomst får garantipension
  • Tjänstepensionen är en avsättning som din arbetsgivare gör utöver det obligatoriska statliga
  • Det egna sparandet, tidigare kallat för IPS (individuellt pensionssparande) är inget som längre rekommenderas, då avdragsrätten är borta.

Den allmänna pensionen har ett intjänandetakkälla för 2016 på 37 063 kr. Det betyder att på den nivån får du maximal avsättning till din pension i de statliga systemen. I andra artiklar har jag skrivit att taket för maximala förmåner i det svenska välfärdssystemet ligger på ca 39 000 kr. Mer om det nedan och lite senare i den här artikeln.

Den här gränsen gäller dock inte tjänstepensionen, utan den kan vara hur stor eller hur liten som helst.

Det intressanta/tragiska(?) är pensionsprognosen

Det som jag egentligen tycker är mest intressant är själva pensionsprognosen som står i det orange kuvertet. Jag tror också att det är den största anledningen till att människor får ångest av att öppna det. Jag tror nämligen jag skulle få det om jag hade statens pensionslösning som min enda Plan A och inte hade någon Plan B.

Jag har drivit företag de senaste 10 åren och inte alltid kunnat plocka ut en lön som fyller på pensionen maximalt och jag är ganska försiktig general när det gäller placeringar. Det gör att prognosen för min pension enligt det orange kuvertet ser ut som följer. Den består av den allmänna inkomstpensionen och premiepensionen (PPM):

Pensionsålder Belopp per månad (före skatt)
61 år 9 900 kr/mån
65 år 12 500 kr/mån
68 år 11 månader 15 900 kr/mån
70 år 17 200 kr/mån

Helt ärligt så är det en ganska tragisk läsning. Om jag inte är felunderrättad så motsvarar 9 900 kr studiebidraget och studielånet från CSN. Då ska man dessutom betala skatt på ovan. Det borgar ju inte för något fantastiskt liv, inte om man vill bo kvar i Sverige i alla fall. 12 500 kr eller ens 17 200 kr är ju inga fantastiska inkomster heller tyvärr.

Det här är anledningen till att jag personligen tycker att man behöver skapa sig en egen plan för hur man vill att livet på äldre dagar ska se ut.

Tjänstepensionen kan göra saken lite bättre

Som tur är är inte prognosen i det orange kuvertet heltäckande, eftersom de flesta i Sverige som arbetare på en kollektivavtals-ansluten arbetsplats även har en tjänstepension. Tjänstepensionen gör det dock bara marginellt bättre. Enligt de flesta kollektivavtal är avsättningen ca 4.5 % på lönen.

För att göra en pensionsprognos som inkluderar tjänstepensionen och det egna individuella sparandet rekommenderar jag MinPension.se:

Jag tycker det är ganska roligt att laborera med siffrorna med hjälp av deras verktyg. Om jag ställer in att jag går i pension vid 65, behåller min nuvarande lön på 36 000 kr i månaden och inte har någon avkastning kommer min pension att se ut som följer:

pension01

Tjänstepensionsdelen förbättrar pensionen något, men det är fortfarande inget fantastiskt. Vill man således ha ett rikt liv som pensionär också behöver man således göra andra saker för att förbättra sin pension.

Förbättra ditt pensionssparande

Det finns ett par olika sätt att förbättra sitt pensionssparande och nedan tänkte jag försöka sammanfatta de bästa tipsen som jag känner till. Har jag missat något, så får du gärna kommentera.

1. Höj din lön så mycket som möjligt upp till 39 000 kr/mån

Det som ofta har störst inverkan på hur pensionen blir är ju avsättningarna från lönen. I skrivande stund, 2016, sker den maximala avsättningen vid  37 063 kr. Jag vet att det är mindre än 10 % av Sveriges befolkning som har den månadslönen, men varje tusenlapp extra i månaden ger bokstavligt talat extra hundralappar i sparande till pensionen.

2. Kontrollera om du har rätt till tjänstepension

Om du arbetar på en kollektivavtalsansluten arbetsplats så har du en avsättning till tjänstepensionen på ungefär 4.5 %. Om du inte arbetar på en sådan, prata med din arbetsgivare om att kunna få en sådan – dock inte som löneväxling. Se artikel ovan om det.

Om du har ett eget företag – då är det inte lika självklart med tjänstepension. Tjänstepensionen är visserligen avdragsgill upp till 30 % av lönekostnaden men i många fall så lönar det sig inte. Anledningen är att du spekulerar i skattesatsen, de flesta egenföretagare kommer sannolikt ha en högre skatt i framtiden på sin tjänstepension än om de hade plockat ut pengarna privat idag och sparat dem i en pengamaskin.

3. Sluta spara i ett eget privat pensionssparande (IPS)

Fram till 2015 fick man ett avdrag på skatten på upp till 12 000 kr per år om man sparade till sin pension. Det här avdraget sänktes till 1 800 kr 1 januari 2015 för att tas bort helt och hållet den 1 januari 2016. Det innebär att det idag inte finns någon anledning att spara privat till pensionen i IPS-lösningar. Det är istället betydligt bättre att skapa sig en egen pengamaskin i likhet med Nybörjar- eller RikaTillsammans-portföljen som läggs i ett vanligt ISK-konto.

4. Fokusera på procenten

Ett pensionssparande är per definition ett långsiktigt sparande. Det gör att en skillnad på bara några få procent får en väldigt stor skillnad. Den genomsnittliga avkastningen på inkomstpensionen har, enligt Pensionsmyndigheten, från start varit 2.5 % (går ej att påverka) och 5.7 % på PPM (går att påverka). Jag blev personligen lite förvånad att den var så pass hög, ända till jag insåg att över 1 500 000 människor inte har gjort något val och låg i statens alternativ som är låg avgift och följer index. Bra där sjunde AP-fonden!

Så här ser den genomsnittliga värdeutvecklingen ut i procent per den 29 februari 2016.

160403-ppm

Tillbaka till ämnet, den genomsnittliga avkastningen på den aktiefonder ligger på ca 8 % så, där finns fortfarande 2.2 % att hämta, särskilt på långa tidsperioder. För att ta ett exempel, den genomsnittlige svensken var i december 2015, 43.3 år gammal enligt Kommun- och landstingsdatabasen. Det genomsnittliga värdet (kontobehållningen) på PPM-kontona var under förra året 132 500 kr.

Räknar vi på att den 43 årige genomsnittssvensken, fortsätter få genomsnittsinsättningen på 6 700 kr och har ett startvärde på 132 500 kr kan vi räkna ut det förväntade värdet vid 65 års dagen vid olika årsavkastningar med hjälp av ränta-på-ränta kalkylatorn.

 Slutsumma 4 % 5.7 % 6 % 6.5% 7.0 % 7.5 % 8.0 % 10 %
Vid 65 år 553 000 745 000 785 000 858 000 938 000 1 026 000 1 121 000 1 605 000
Vid 69 år 676 000 961 000 1 023 000 1 136 000 1 262 000 1 402 000 1 558 000 2 383 000

För att kunna räkna ut det vad det här blir per månad, behöver man ta fram Pensionsmyndighetens delningstal, som för en 65 åring idag är 15.85. Formeln blir således:

  • Pensionskapital / Delningstal för specifik ålder / 12

Det ger följande månadsbelopp:

Månadsbelopp 4 % 5.7 % 6 % 6.5% 7.0 % 7.5 % 8.0 % 10 %
Vid 65 år 2 900 3 900 4 100 4 500 4 900 5 400 5 900 8 400
Vid 69 år 3 600 5 000 5 400 6 000 6 600 7 400 8 200 12 500

De här pengarna är dessutom livsvariga. Enligt mig är det en ganska stor skillnad i belopp i förhållande till förändringen i procent. Om man går i pension senare får ju pengarna jobba längre och det gör ju att avkastningen också hinner bli högre. De sista åren spelar väldigt stor roll och det är därför som staten försöker få oss att arbeta längre.

Normalt sätt brukar jag också i artiklar som denna fokusera på avgifterna. Precis som en liten procentenhet kan höja avkastningen, så kan en avgift på några procent helt förstöra en avkastning. Här behöver man dock ge mycket eloge till Pensionsmyndigheten som har förhandlat ner avgifterna ganska drastiskt. På deras hemsida kan man läsa att avgiften utan rabatt skulle i genomsnitt vara 0.73 % per år, men istället ligger på 0.22 % per år. Det är en besparing på 0.5 % år och som du kan se ovan, så gör det också en stor skillnad.

5. Övriga pensionstips

De här tipsen kan du inte påverka särskilt mycket, men de kan vara bra att veta om.

  • Om du får barn, så får den föräldern som tjänar minst en insättning på en halv pensionsrätt under barnets första levnadsår som en kompensation. Läs mer.
  • Om du blir arbetslös eller sjuk kan det vara bra att känna till att A-kassa, sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning är pensionsgrundande.
  • Det går att teckna ett efterlevandeskydd för PPM när man börjar ta ut den. Läs mer.
  • Med risk att vara övertydlig – ju längre du jobbar, desto högre blir din pension.
  • Ju tidigare du börjar spara (ju tidigare du får en hög lön) desto mer pengar blir det i slutet.

6. Börja bygg din egen pengamaskin

En ny pensionsprognos

Gör man då om prognosen hos minpension.se, räknar jag med en 6 % avkastning i genomsnitt på min PPM och min tjänstepension ser det istället ut så här.

Prognos på 2.10 % – pensionsmyndighetens rekommendation

Prognos med 2.1 % avkastning

Prognos på 6 % – genomsnittet för pensionsspararna och under börsgenomsnittet

Prognos med 6 % avkastning istället

En ganska väsentlig skillnad mot scenariot innan. Det här ligger till och med över min levnadssituation idag. Jag skulle säga att incitamentet är väldigt stort att lägga tid på att uppnå den här avkastningen om 6 % eller mer.

Nybörjarportföljen för att nå 6 %

Jag tror personligen att det går att uppnå 6 %, det är verkligen inte en orimlig avkastning. Särskilt med tanke på att den genomsnittlige spararen har 5.7 %. Jag själv ligger lite över snittet, vilekt jag är nöjd med särskilt eftersom jag är en ganska stor fegis och inte har tagit särskilt mycket risk 11.7 på en skala 1 – 36. Min nuvarande PPM-portfölj har 35 % räntefonder enligt principen i nybörjarportföljen.

Avkastning på min PPM

Nybörjarportföljen

Det sättet som jag har försökt spara i PPM-portföljen är enligt principerna för nybörjarportföljen. Det vill säga att jag har haft en fördelning på ungefär lika mycket ränte- och obligationsfonder som jag är år gammal och resten i aktiefonder. Fördelningen som jag körde på under 2015 var:

160404-fördelning

Om jag skulle säga något om fonderna är det följande:

  • Danske Invest Global Index – en bred globalfond då min favoritfond DNB Global Indeks inte finns i PPM. Bra val.
  • Didner & Gerge Aktiefond – en av de bättre aktiefonderna med exponering mot Sverige. Alternativet var Avanza Zero men då D&G-fonden har rabatt på avgiften valde jag den här.
  • BlackRock World Gold Fund – en spekulation som jag gjorde förra året som slog väl ut, men bara med en fördelning på 10 % av portföljvärdet.
  • Länsförsäkringar Tillväxtmarknad Index – en spekulation på också 10 % av portföljvärdet.
  • Spiltan Räntefond Sverige – en lågrisk-fond som är ganska lik kontanter.

Majoriteten av pengarna (ca 80 %) var således i fonder som väl matchar de fonder som jag brukar anse som de bästa fonderna:

Guldet och tillväxtmarknaderna var spekulationer som jag kommer byta bort nu. Nej, jag lever inte alltid 100 % som jag lär, men jag försöker. Egentligen spelar dock inte så stor roll då de två spekulationerna tog ut varandra och värdet bestämdes ändå av global-fonden i kombination med Spiltan-fonden. Återigen ett tecken på att det i princip är lönlöst att försöka slå index över tid.

Om du vill läsa mer om nybörjarportföljen och bakgrunden till den läs nedan, tips på fonder finner du i länken ovan.

Tips för att slå 6 % – Kollektiva Fondval

Jag har sedan länge varit oerhört kritisk till företag som har sålt PPM-tjänster där de lovar att man med just deras fantastiska hjälp ska slå 6 %. Som tur är gjorde Pensionsmyndigheten processen ganska kort med dessa för något år sedan när de förbjöd automatiska externa byten av fonder.

För någon månad sedan blev jag tipsad av er läsare om en ny tjänst som heter Kollektiva Fondval. Grundidén hos den tjänsten var att genom att ansluta sig till deras tjänst så delade man med sig av sitt upplägget på sitt sparande. De jämför sedan ditt upplägg med de bästa i din generation och du får sedan möjligheten att byta till samma fonder som de bästa i din generation har. Tjänsten skulle dessutom vara avgiftsfri.

Jag blev nyfiken och testade den själv, gillade vad jag såg och bestämde mig för att undersöka det närmare. Eftersom företaget sitter i Malmö där jag bor, var det ganska enkelt att sätta upp ett möte med Pontus Kristiansson som är en av grundarna. Jag intervjuade honom på framförallt mina stora invändningar:

  • Hur tjänar företaget pengar?
  • Hur fungerar urvalet och vilken är tidsperioden?
  • Vad gällde anmälan till Konsumentverket?

Vid de tillfällen som jag har träffat Pontus, så tycker jag att jag har fått tillfredsställande svar. Företagets ambition är att tjäna pengarna på det värde man sitter på i form av användarnas sammanslagna data – t.ex. att sälja vidare informationen om de bästa fonderna för varje generation till exempelvis fondbolag. När det gäller tidsperioden så var det en jätteviktig fråga för mig, eftersom jag själv är allergisk mot tävlingar såsom t.ex. Börs-SM där den som har mest tur i en begränsad period vinner. När man jämför sig mot de bästa i sin generation gäller det att tidsperioden är lång och att avkastningen är riskviktad, inte den som hade bäst fonder förra månaden. Så var det inte i alla fall, utan det är över längre tidsperioder.

I höstas blev företaget anmält till Konsumentverket av Pensionsmyndigheten för falsk marknadsföring och det var något som jag tog upp. Enligt de uppgifter jag har fått sedan dess är ärendet är avklarat och att Kollektiva har ändrat i sin marknadsföring. Det gällde nämligen att man skulle förtydliga att datan som tjänsten baserade sig på inte var alla PPM-sparare, utan bara de som var anslutna till tjänsten. Det tycker jag är väsentligt att veta och det är något som idag tydligare framgår när man är inloggad i tjänsten. Se videon nedan:

Jag rekommenderar dig att testa tjänsten, det är gratis och du behöver inte göra något annat och du får om inte annat bara se hur du ligger till i förhållande till de andra PPM-spararna i din generation. Dessutom, ju fler vi är som anmäler oss till tjänsten, desto bättre blir den eftersom urvalet ökar. Så jag ser egentligen inga nackdelar med att pröva, förutom att man blir påmind om sin pension ungefär en gång i månaden när de skickar ut sina nyhetsbrev.

Som jag säger i videoklippet så får jag en liten ersättning av Kollektiva om du testar deras tjänst, men eftersom det är kostnadsfritt, du riskerar ingenting så kan jag verkligen stå för det och jag skulle rekommenderat den även utan ersättningen. Den gör det dock möjligt för mig att skriva en sådanhär artikel på över 3 000 ord som tar mer eller mindre en hel arbetsdag att skriva.

Slutord

Sammanfattningsvis så vill jag säga att jag tycker att vi har tur som har förmånen att bo i ett välfärdssamhälle med pension som man faktiskt överlever på även om det inte innebär någon lyx. Det är långt i från alla länder i världen som har det så. Några av mina indiska kollegor berättade om hur de har sina far- och morföräldrar inneboende hos sig eftersom där inte finns någon pension att tala i i Indien.

Med det sagt så tänker jag också att det för de flesta som inte börjar tänka på sin ålderdom idag, kommer att med stor sannolikhet få en lägre levnadsstandard på äldre dar än vad de har idag. Det är i princip bara 40-, 50- och kanske 60-talisterna som kommer att ha en sådan pension som man ser de äldre ha idag. Jag tror i mångt och mycket att dagens äldre verkligen hade tur i och med att många ekonomiska faktorer samspelade. Jag tror att vi som är födda på 80-talet och senare inte kommer att kunna räkna med att om vi bara gör samma, så kommer det ordna sig för oss också.

Det är en av anledningarna till att jag tjatar på de flesta att skaffa sig en Plan B. För den Plan A som de flesta tittar på idag, den kommer inte vara likadan i framtiden. I det här fallet, som jag skriver i artikeln ovan, bör man göra det bästa man kan av den planen. Försöka höja sin inkomst så mycket som möjligt så att man får så stora avsättningar som möjligt, man kan försöka förvalta sin pension så bra som möjligt, att minst ligga på 6-8 % per år år i avkastning, be om avsättning till tjänstepension och så vidare.

Men samtidigt så bör man bygga sig en egen pengamaskin vid sidan om. Kan man dessutom kombinera det här med att tänka lite utanför boxen, än bättre. Ett sådant sätt är ju att man kanske kan planera för en ålderdom som nödvändigtvis inte behöver vara i Sverige. Jag pratade med en taxi-chafför som jobbade 3 månader om året i Sverige och resten av tiden bodde han i Filippinerna. Hans extra-inkomst plus pension räckte inte till här hemma, men där borta räckte det till bra boende och hemhjälp varje dag.

Oavsett vilket, så är det idag som man behöver så får för att i framtiden kunna skörda. Lycka till!

Relaterade artiklar

Då kom det första förslaget om höjd pensionsålder…

RikaTillsammans

Man kan ju säga mycket om politiker, men att anklaga dem för att inte ha jobbat på sistone kan man inte göra. Senast igår blåstes det liv i den gamla pensionsutredningen som sattes igång för två år sedan av alliansen.

Jag har de senaste veckorna tyvärr varit djupt engagerad i andra projekt och bloggen har tyvärr hamnat sist i kön. Jag kommer dock försöka få ordning på det inom kort, samt så hoppas jag få dela med mig av lite coola saker som faktiskt händer. Oavsett vilket så tycker jag det är väldigt intressant med politik och försöker följa med i nyheterna så gott som det går – och sitter man lite på distans och är uppmärksam så händer det mycket spännande i området privatekonomi.

Jag har i många artiklar berört att pensionen i Sverige inte kommer att räcka till i sin nuvarande form. Det går helt enkelt inte ihop att vi lever ett år länge per decennium men har en lägre pensionsålder än vad vi hade 1913. I Sverige införde vi allmän folkpension 1913 om jag inte minns helt fel. Dealen var att om du jobbade hela ditt arbetsliv fram till du var 67 år gammal, så betalade staten alla dina utgifter fram till den dagen du dog. Typ. Saken vara bara att utifrån statens perspektiv var det ganska riskfritt. Medellivslängden var nämligen 60!

Drygt 100 år senare så har vi sänkt pensionsåldern till 65 år samtidigt som medellivslängden har ökat till ungefär 84 år. Det krävs ju inget mattegeni för att räkna ut att om vi går i pension tidigt, vi lever längre och vi blir färre i Sverige som jobbar att pengar ut och pengar in, inte kommer att gå ihop.

Problemet för politiker är ju att man inte kan höja pensionsåldern i ett slag med säg 10 år. Det är ju politiskt självmord. Man gjorde en liknande grej i Grekland i början av deras kris. Det var första och ända gången jag har sett pensionärer i kravaller stå och kasta sten på polis. Helt förklarligt, högst sannolikt hade jag gjort samma sak om jag var 65 planerade att gå i pension efter ett helt arbetsliv och en politiker skulle sagt ”Grattis Jan, du har fått 10 år till…”

Så hur gör vi i Sverige – jag älskar Sverige och några saker är så typiska oss. Det första är vår förkärlek för utredningar. När Ulf Kristersson (m) var socialförsäkringsminister så uttalade han sig om att pensionsutredningen var en av vår tids i särklass viktigaste utredningar. Den kom fram till något som den kallar för riktålder för pension som räknas upp med avseende på medellivslängden. Enligt förslaget så skulle den tillämpas för första gången 2019 och öka pensionsåldern med 1 år till 66 och sedan successivt öka till 67 år 2022 och 68 år 2034.

Det här var två år sedan, problemet är att sedan dess har mer eller mindre inget hänt förrän igår på nyheterna, när vår nya socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (s) tog sig an bollen. Till SvD säger hon:

Utgångspunkten i diskussionerna är att medellivslängden stiger. Vi behöver därför fler arbetade timmar för att upprätthålla finansieringen av systemet. Annika Strandhäll (s)

Jag måste ge politiker credit för att vara duktiga på att omformulera saker. Det hon säger ovan i form av ”fler arbetade timmar” låter ju mer neutralt än att säga att du och jag behöver jobba längre än till 65. Alternativet är att fler jobbar, men det lär inte hända tyvärr. Ambitionen just nu är att innan nästa val 2018, höja pensionsåldern till – tadaa – 66 år. Rakt i linje med utredningen som legat vilande.

I grunden så tycker jag personligen inte att det här är något dåligt. Tvärtom. Det är bra att politikerna tar tag i det och att det görs samstämmigt. Jag håller dessutom helt och hållet med i analysen:

Medellivslängden ökar med ett år varje decennium. Men den ålder som människor går i pension har inte ökat i den utsträckning som man trodde när man träffade den överenskommelse som vårt pensionssystem vilar på. Annika Strandhäll (s)

Det som jag däremot tror är att de flesta av oss som har relativt långt till pensionen inte reflekterar så mycket över processen som tenderar se ut som följer:

  1. Tillsätt en utredning om pensionsåldern
  2. Vänta två år på resultatet från utredningen som föreslår en höjning av pensionsåldern
  3. Politikerna fattar beslut om att det ska vara möjligt att jobba tills man är pensionsålder + 2 år
  4. Politiker fattar beslut på att man inte ska få säga upp någon på grund av åldersskäl
  5. Politiker fattar beslut om att höja minimi-pensionsåldern med minimi-pensionsålder + 1 år
  6. Vänta ett år.
  7. Tillsätt en ny utredning om pensionsålder
  8. Repetera 1 – 7 om och om igen

Det vill säga att det är som med metaforen med den kokande grodan. Sätter du ner en groda i kokande vatten så protesterar den och hoppar ut. Sätter du ner den i ljummet vatten och kokar upp den långsamt så kommer den inte notera temperaturökningen och stanna kvar till sin sista stund. Men den metaforen har inga likheter med oss människor. :-)

Det som jag tror blir allt viktigare från ett privatpersonsperspektiv är helt enkelt att man börjar ta ansvar för sin pension själv. Inte nödvändigtvis genom att man pensionssparar i de lösningar som erbjuds från bankerna – de är mest gjorda för att göra bankerna rika.

Man behöver se till att skapa sitt eget sparande och sin egen pengamaskin. Jag personligen litar inte på att jag som är född 1981 kommer att kunna leva på den pension som jag har tjänat in till min pensionsdag, när den än blir. Den andra lösningen på politikernas problem ovan, som man också börjat se nämligen, är att man sänker pensionerna i absoluta tal. Det kan man göra på många sätt även utan att säga det rakt ut, ett favoritsätt politikerna har är nämligen att inte höja bidragen i takt med inflationen.

Mitt förslag är således att du själv lägger undan pengar som du sparar långsiktigt till din pension. Där finns flera sätt att göra det på, de sätt som jag själv gör är att spara i flera olika tillgångstyper under lång tid. De flesta har ju faktiskt fler än 10 år kvar till pension och då lämpar sig t.ex. sparande enligt nybörjarportföljen eller RikaTillsammans-portföljen ganska väl.

Relaterade artiklar

Externa länkar