Veckans gravelhoj – Fara F I Gravel

Svenska Cycling Plus

Året var 1967. Norge hade för första – men inte sista – gången lyckats pumpa upp råolja, crude, genom att offshore-borra ute i ett vindpiskat Nordsjön vars yta aldrig vilade, ständigt omrört, vispat av obarmhärtiga vågor. Naturens gång.

Men nu är det 2018. Och det är inte längre bara det svarta guldet från fossila lämningar som ger avtryck i samtiden. Nej. Döm om vilken trevlig överraskning det var att upptäcka Fara Cycling. En firma som på menyn har trenne kolfiberhojar, varav en lystrar till namnet F I Gravel. En norsk Gravel Plus-hoj. Lusekofta frivilligt extra tillbehör.

I standardutrustnigen för modellen Base – det finns en vässad Lûx-variant också – ingår 650-hjul från italienska 3T med deras 30 millimeter (24 internt) breda och tubeless-förberedda fälgar. Namnet? Discus C25 PRO. Däcken mäter 47 millimeter och härstammar från Wilderness Trail Bikes, Oneby-drivlina signerat SRAM modell Rival1 och en cockpit från Tecno Tubo Torino.

Pris? Runt 25 kakor.

De andra två lvg-hojarna ser också fina ut:

Läs mer på Fara:s hemsida. Och ingen fara (harr-harr), alla texter står på engelska…

Veckans gravelhoj – Fara F I Gravel

Svenska Cycling Plus

Året var 1967. Norge hade för första – men inte sista – gången lyckats pumpa upp råolja, crude, genom att offshore-borra ute i ett vindpiskat Nordsjön vars yta aldrig vilade, ständigt omrört, vispat av obarmhärtiga vågor. Naturens gång.

Men nu är det 2018. Och det är inte längre bara det svarta guldet från fossila lämningar som ger avtryck i samtiden. Nej. Döm om vilken trevlig överraskning det var att upptäcka Fara Cycling. En firma som på menyn har trenne kolfiberhojar, varav en lystrar till namnet F I Gravel. En norsk Gravel Plus-hoj. Lusekofta frivilligt extra tillbehör.

I standardutrustnigen för modellen Base – det finns en vässad Lûx-variant också – ingår 650-hjul från italienska 3T med deras 30 millimeter (24 internt) breda och tubeless-förberedda fälgar. Namnet? Discus C25 PRO. Däcken mäter 47 millimeter och härstammar från Wilderness Trail Bikes, Oneby-drivlina signerat SRAM modell Rival1 och en cockpit från Tecno Tubo Torino.

Pris? Runt 25 kakor.

De andra två lvg-hojarna ser också fina ut:

Läs mer på Fara:s hemsida. Och ingen fara (harr-harr), alla texter står på engelska…

Status

Svenska Cycling Plus

Halloj på er!

Ska försöka summera föregående två veckor vilket då va sista veckan av semestern samt första veckan på jobbet ?

Sista veckan på semestern spenderade vi i Finland hos svärföräldrar och på vårt landställe med mina föräldrar. Efter två fina dagar i Dalsbruk så rullade bilen vidare österut till trakterna nära Borgå och vårt landställe. Lite cykling med farsgubben som blev lite av en punkafest och lite av varje hans med , grabbarna fick se när bönderna skördade och den ständiga trafiken med traktorer och andra maskiner var spännande att titta på ?

Första jobbveckan gick bra, fullt ös och skönt att få rutiner igen, vädret är lite svalare så tröjan och vindjackan har plockats fram (shortsen är på)   Tog husbilen till Nyköping i helgen eller rättare sagr Nynäs slott och Sandviks Camping. En mysig liten camping som ligger alldeles intill vattnet och med underbar natur som kan upptäckas på fots eller på cykel. Jag hittade till ett ställe som heter Bergs Gårds MTB Arena där det anlaggs lite spår, testade ett som hett Berg & dal vilket var riktigt nice.  Mycket korta backar upp och ner med tighta kurvor gjorde det jobbigt även om jag inte tryckte på.

Söndagen avslutades med dop i Nyköping och bilfärd hem igen!

Nästa helg väntar Ceres Challenge som är ett mountainbikelopp för 3-manna lag, jag kör med Andreas Widell och Daniel Bäckelin som Team MK Cycling / ROSE Sverige.

 

Bilden kan innehålla: Mikael Kippilä, står, utomhus och natur

Bilden kan innehålla: 1 person, utomhus

Bilden kan innehålla: 1 person, utomhus och natur

Bilden kan innehålla: cykel, utomhus och natur

Bilden kan innehålla: en eller flera personer, personer som sitter och utomhus

Bilden kan innehålla: en eller flera personer, personer som står, moln, himmel, utomhus och natur

Bilden kan innehålla: 1 person, sitter, himmel, utomhus, vatten och natur

Bilden kan innehålla: 1 person, utomhus och natur

 

 

 

Veckans gravelhoj – Kona Libre

Svenska Cycling Plus

Kanadensarna på Kona har tagit den alltmer exploderande gravelscenen till sina hjärtan. Till bevisföringen vill Prylbloggen hänvisa till de pinfärska modellerna Libre DL och Libre. Det rör sig alltså om två äventyrscyklar i två olika specifikationer: Libre DL med 700c-hjul och Libre som rullar på 650b-gummi från WTB. Gemensamma nämnare är ram och gaffel i kolfiber och en allmän aptit på en pyttipanna av allehanda underlag.

Libre DL kommer kittad med Kona:s nya framgaffel Verso, Easton EA70AX-hjul och SRAM:s pålitliga 1X-grupp Force 1. Easton-fälgarna är skodda med WTB:s Riddler i dimension 700 gånger 45. En storlek som lovar både trevligt rappt rull på stigvägar och en trind luftkammare för komfort och vibrationsdämpning.

Kona Libre DL

 

Lillebrodern heter Libre och levereras med en 2X-lina byggd på Shimano:s senaste 105-grupp. Max växelbredd för bombning nedför och spinn uppför. Den andra stora skillnaden mot Libre DL är hjulen som är i dimension 650b. Återigen är det Wilderness Trail Bikes som är leverantör av gummiringarna, mer specifikt av modell Byway TCS i hela 47c bredd. Bekvämt som en flygande matta med luftfjädring.

Kona Libre

Läs mer på Kona:s hemsida 

Parmenides cykel

Svenska Cycling Plus

Igår regnade det. Idag lyser flitens lampa ikapp med solen och torkar fukten ur pannan. Det är fullt upp, tankar ska tänkas, idéer ska slipas, ord ska smidas…

…till besynnerligt vackra ihåligheter som sen ska stå på parad. 

Men jag sitter i en mental kö. Har kört fast. Cykeln däremot styr sin egen kosa. Idag mountainbike till jobbet. Jag tänker:

“Var dag, vardag, vardagscykling?”

Pendling kan man inte kalla det. Även om det de facto är det. Från kattvaktarstugan till arbetet är det någon dryg kilometer – kanske  två, det beror på!

Orosmolnen vid horisonten kanske heller aldrig kommer fram?

Det fysiska avståndet må vara kort men jag sitter på Parmenides cykel så sträckan synes mig oändlig. Först är det två kilometer som blir en. Trampar på i godan ro i morgonsolen. Halva avståndet kvar, femhundra meter att avverka. Sen borde jag vara framme. Växlar och de grova däcken ändrar ton mot underlaget. Nu återstår bara tvåhundrafemtio meter, sen hundratjugofem. Svänger höger i sista korsningen. Spurtar halva vägen till sextiotvåmeterssträcket och den halva som följer därefter tar jag det lugnt. Snart framme tänker jag ett par halvor senare. Bara drygt femton meter återstår. Sen under åtta som magiskt blir fyra, två och till slut EN. För att vara mer exakt återstår: 0,9765625 meter till målet.

Men fram kom jag aldrig.

Kanske jag inte kom dit jag ämnade men kanske dig jag behövs för att parafrasera Dirk Gently.

/ J – evighetscyklisten

En tur i Öknen.

Svenska Cycling Plus

I Söndags körde vi igenom Solstaloppet. Riktigt grusvägslopp och kanske inte riktigt min typ av bana. Passar däremot landsvägscyklister som vill köra ett mtb-lopp utmärkt. Jag gillar ju typ Billingeracet, Lida Loop och Karlstad XC där man får en bra mix av allt. Kommer presentera nya Karlstad XC banan mer bara jag har lärt mig den. Men den utlovar sand men minimalt med grus/asfalt.

Igår körde jag och Lisa en runda uppe vid flygplatsen……och alla sandgropar. Ett öken landskap som bjöd delvis på fin stig och bitvis på djup sand. Varm var det oxå…….. Men nu ska vi inte klaga på värmen, underbart väder.  Idag blir det några intervaller i Bryngan och ev på Tuggelite innan eller efter fotbollen. På Lördag kör jag Solstaloppet och ska försöka att inte vara allt för långt efter Anna-Carin i mål……hon är ju uthållig som få…..ska bli kul!

Sand…..
Öken

Mot flygplatsen.

Semester + ANNAT

Svenska Cycling Plus

Mycket jobb senaste tiden så cyklingen fick stryka på foten senaste veckan. Hann dock med en runda över dagen upp till Järvsö Bike Park för lite härlig utförscykling ?

För mig första gången och jag plockade med mig vår PIKES PEAK Enduro som visade sig vara helt perfekt för den typen av cykling.  Efter några uppvärmningsåk i Barbro så blev det twist twist och avslutade i Lite för liten där det var lite härliga drops och gaps som satte tekniken på prov!  Riktigt skoj dag och nåt som måste göras om ?

Mikael Kippiläs foto.

Blev även klart med en ny samarbetspartner för ett par veckor sedan nämligen UMARA som är ett innovativt företag baserat i Göteborg.  Har testat lite produkter under en period och tycker både smak och funktion fungerat. Nu har jag inte utverderat alla produkter men en snabb favorit blev den grymt goda U-BAR i smakerna Körsbär och Tranbär, lättuggad och mättande i lagom stor förbackning dom smakar verkligen “nybakade” .  Test av sportdryck och gels kommer ske nere i Italien dit vi är på väg nu!

Mikael Kippiläs foto.

 

Mellanlandat i Tylösand för att ta färjan till Tyskland i morgon för vidare färd ner till Italien och Val di Sole där vi ska bo över helgen där det passligt nog körs världscupen i DH och XCO  http://www.valdisole.net/en/UCI-MTB-Commezzadura/  Sen väntar 2v nere i Torbole / Garda

Mikael Kippiläs foto.

See you / M

Inaktualitet

Svenska Cycling Plus

När jag “städade” lite i blogglådan hittade jag det här gamla inlägget. Härligt inaktuellt en dag som den här när solen strålar från en nästan klarblå himmel. Det enda som står det blå är små vita tussar. Den här dagen artar sig minsann! Dags att tvåhjula lite!

Men så här skrev jag då:

Cyklister skriver brev till Gud

– En bok som inte är men borde finnas

Här är ett bidrag:

/ J – snart i snöyra

Genrep inför French Divide

Svenska Cycling Plus

Hade lite planer på att jag skulle kört Vänersborgs 60 milare men valde att prioritera familjetid och förberedelserna inför French Divide. Loppet är bara drygt en månad bort och jag måste bli klar med de sista detaljerna. Den slutgiltiga rutten publicerades igår (fredag) så nu väntar dessutom en hel del pyssel vid datorn. Jag börjar känna mig klar med cykeln och hur jag ska få med mig de prylar jag räknar med att behöva så en rejälare tur var verkligen på sin plats. I torsdags packade jag det som i princip kommer att bli tävlingspackning.

Fattas bara lite mer energi, några batterier och någon liten detalj. Jag vägde den komplett med 3,5 liter vatten och knappt ett kilo mat och då stannade vågen på exakt 20 kilo. Utan vatten och energi kommer jag alltså landa in på strax under 16 kilo vaket känns helt ok med tanke på att jag har med mig så jag hoppas klara mig i nästan 2 veckor. Sovutrustning, förstärkningkläder, belysning, reservlampor, dubbla gps-er, reservdelar, batteripack, kablar till allt, hygienartiklar, verktyg, ja det blir en del som ska med.

Testet gick bra, jag lämnade hemmet 1930 och rullade vandringsled via Eksjö, Skurugata, Aneby och därefter småvägar till Jönköping och Öster Cykel där en morgonrunda med efterföljande frukost hägrade. Jag ville köra mycket stig och mycket i mörker för att testa lamporna och dessutom känna på hur cykeln uppförde sig fullastad i skogen. Jag har bytt till en oval 34-klinga vilket känns riktigt bra. Kanske t.o.m. kunde valt 32 men det här blir fint. Blir det för brant så får jag helt enkelt gå lite. Lamporna från Exposure blir bra. Jag kan köra svagaste läget på både lampan på cykeln och hjälmlampan. Då har jag kräm i över 24 timmar på cykellampan och knappt 24 timmar på hjälmen. Det kommer räcka långt då jag dessutom kommer försöka sova lite när det är mörkt ute.

När jag kom till Skuruhatt strax efter midnatt efter att brottats med igenvuxna stigar, kostängsel, kalhyggen under ett antal timmar möttes jag av 4 grabbar från Syrien som satt och grillade korv och marshmallows. De bjöd på korv och vi snackade lite. Jag pekade ut Eksjö och TV-masten i Nässjö och de hade lite svårt att greppa att jag cyklat från Nässjö tills jag berättade att jag skulle cykla vidare till Jönköping. Vi garvade och jag cyklade vidare på höglandsleden som strax övergick i Anebyleden.

Bitvis är den riktigt fin att cykla på men bitvis är det knepigt att cykla, åtminstone nu när gräs och sly vuxit sig högt. Strax innan Aneby gick solen upp och vinden tilltog från norr. Helt plötsligt blev det kallt. Jag hade kört hela natten i bara en tunn t-shirt men fick nu klä på mig både base-layer, armvärmare och snart även en väst. Efter Aneby körde jag småvägar och nådde Jönköping vid 0600, en halvtimme innan start för Morgunhani så det blev kaffe och toast på Cirkle K. Från Öster Cykel trampade vi drygt en timme och hann med några backar långs vägen.

Jag fick bita i bra på min 20-kilos best när övriga sprätte. Vid 8 var vi tillbaka vid cykelbutiken, käkade frukost och snackade skit. Grymt trevligt och jag hoppas definitivt kunna klämma in fler. Uppfylld av energi och flera koppar kaffe trampade jag hemåt för dusch, mat och en tupplur. 23 mil blev det totalt och jag fick de svar jag behövde från cykel, setup, lampor m.m.

Bara fila klart resten också nu då…

Av misstag

Svenska Cycling Plus

Först insåg jag inte mitt misstag. Men det var något med styret som var den första signalen att något inte stämde. Greppet var för smalt och formen kändes inte helt som den brukade. Känslan var annorlunda och vinklarna kändes obekväma. Sittpositionen var heller inte alls lika aerodynamisk som den jag är van vid. Mer upprätt på något vis som en gammal damcykel från fyrtiotalet.

Omodernt var ordet. Sadeln var också för bred, lika omodern den. Helt omöjligt att trampa ordentligt när man sitter i en soffa.

Trotjänare

Trampa förresten, pedalerna  var fullt i paritet med det dåligt utformade styret och därmed värdelösa. Det gick inte att klicka i dem och först trodde jag de var dubbelsidiga kombopedaler men den teorin visade sig snabbt ha sina brister. Placeringen av dem skall vi inte tala om. Den visade på stora brister hos den som ritat den här modellen.

Sen var den inte väl underhållen det blev uppenbart redan efter några få meter. Det brukar vara tyst när jag susar fram men här rasslade det och dånade. Ett morrande som jag brukar förknippa med snustorra kedjor och dåligt justerade växlar. Bakläxa på den biten också.

Fast jag får medge att när farten ökade blev snitthastigheten duglig. Till jag närmade mig första rondellen vill säga. Så fortsatte det sen i trafiksituation efter trafiksituation. Där jag vanligtvis glider fram fick jag nu ständigt vara på min vakt. Ryckigt gick det, idel inbromsningar och accelerationer.

Väl framme vid jobbet när jag skulle låsa fast fordonet i stolpen som brukligt insåg jag mitt stora misstag. Jag hade tagit BILEN och inte cykeln till jobbet. De är båda grå, står bredvid varandra och morgontrött som jag är hade de två förväxlats.

Det fick mig att tänka på följande visdomsord:

“You are NOT stuck in traffic. Your ARE traffic”

 

/ J – en cyklist bakom ratten, by accident

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!